12 November
Måste bara tillägna detta åt världens bästa mentor.
Jag började på John Bauer 2008 som en förvirrad liten tjej som varken visste hur jag ville ha det eller hur jag skulle klara min skolgång. Dagarna gick och jag började mer å mer förstå att den mentorn vi hade fått var verkligen en man kunde prata med om allt. Han var den som fyllde mina dagar när jag inte hade humöret och det var han som stöttade mig genom allt jobbigt. Han fanns hela tiden där och det spelade ingen roll vad man hade att säga, så lyssnade han och hjälpte mig så jag skulle klara det. Han vart mer och mer som en vän för mig och jag såg inte han som en mentor. Åren gick och han fanns där hela tiden mer eller mindre. Det räckte bara att säga hej till han, så kände man vilken energi man fick att klara av det man gjorde. Nu går jag i trean och utan hans förtjärnat så hade jag inte klarat mig ända hit, till där jag står idag. Den finns ingen som har varit så viljestark att hjälpa en elev på det sättet du har hjälpt mig :) Det bästa med han är att man kan även prata med han om privata saker som går ut över skolan, då är det han som hjälper en upp från botten och ger mig energin att klara dehära. Men det tog hårt på mig att se dig berätta om din sjukdom som du nu har fått diagnosen på. Att se dig verkligen kämpa och vill forsätta, det värmer inom mig. Jag kanske inte har visat för dig att det tog hårt på mig, men det gjorde det. Allt du har gjort för mig , det går inte att beskriva med ord hur tacksam jag är över det och hur ska jag kunna tacka dig? Nästa år tar jag studenten och lämnar kvar dig på skolan och du kommer få nya elever osv. Men just tanken på att försvinna från skolan efter tre år med dig som mentor, känns väldigt jobbigt. En mentor som du är, det finns ingen som är så. Jag ska ta vara på tiden jag har kvar på skolan nu och kämpa, precis som du har sagt. Du är en sån underbar person, både på insidan och på utsidan. Jag kommer alltid att minnas dig och jag hoppas att allt kommer gå bra för dig nu, jag finns där.
Magnus Westlund, världens bästa mentor.
Detta handlar om just dig.
Jag började på John Bauer 2008 som en förvirrad liten tjej som varken visste hur jag ville ha det eller hur jag skulle klara min skolgång. Dagarna gick och jag började mer å mer förstå att den mentorn vi hade fått var verkligen en man kunde prata med om allt. Han var den som fyllde mina dagar när jag inte hade humöret och det var han som stöttade mig genom allt jobbigt. Han fanns hela tiden där och det spelade ingen roll vad man hade att säga, så lyssnade han och hjälpte mig så jag skulle klara det. Han vart mer och mer som en vän för mig och jag såg inte han som en mentor. Åren gick och han fanns där hela tiden mer eller mindre. Det räckte bara att säga hej till han, så kände man vilken energi man fick att klara av det man gjorde. Nu går jag i trean och utan hans förtjärnat så hade jag inte klarat mig ända hit, till där jag står idag. Den finns ingen som har varit så viljestark att hjälpa en elev på det sättet du har hjälpt mig :) Det bästa med han är att man kan även prata med han om privata saker som går ut över skolan, då är det han som hjälper en upp från botten och ger mig energin att klara dehära. Men det tog hårt på mig att se dig berätta om din sjukdom som du nu har fått diagnosen på. Att se dig verkligen kämpa och vill forsätta, det värmer inom mig. Jag kanske inte har visat för dig att det tog hårt på mig, men det gjorde det. Allt du har gjort för mig , det går inte att beskriva med ord hur tacksam jag är över det och hur ska jag kunna tacka dig? Nästa år tar jag studenten och lämnar kvar dig på skolan och du kommer få nya elever osv. Men just tanken på att försvinna från skolan efter tre år med dig som mentor, känns väldigt jobbigt. En mentor som du är, det finns ingen som är så. Jag ska ta vara på tiden jag har kvar på skolan nu och kämpa, precis som du har sagt. Du är en sån underbar person, både på insidan och på utsidan. Jag kommer alltid att minnas dig och jag hoppas att allt kommer gå bra för dig nu, jag finns där.
Magnus Westlund, världens bästa mentor.
Detta handlar om just dig.
Kommentarer
Postat av: tessa
Fin text Johanni.. Håller med, Magnus är bäst! Synd att sjukdomar ska drabbas de som minst förtjänar det.. Alla älskar magnus!!
Trackback
